Det där med att hitta rätt lokal

Vi hittar en lokal på blocket, den här ligger mellan våra bostäder, belägen på landet och låter bra för ändamålet. Vår tanke var att vi först kanske skall satsa på en mindre butik och mycket webförsäljning och sedan utöka med större butik och café och företagsevent, det är så vi tänker vid den tidpunkten. Efter jobbet åker vi för att titta på huset, omgivningarna får oss att tappa andan, åkrarna är plöjda och träden knoppas, solen värmer våra ansikten och medan bilen sakta kör igenom det lilla samhället där röda hus med vita knutar är klart flest känner vi båda att det här kan bli riktigt bra.
Vi stannar vid huset med lokalen som trots att det är lite nedslitet har stor potential. Vi börjar renovera i tanken först lite försiktigt men under minuterna som går bubblar idéer och strategier fram i allt snabbare takt, utan att vi har tänkt på det så har vi döpt huset till citronhuset, det här blir perfekt. 

Hyresvärden ringer oss och frågar var vi håller hus,
– Vadå, vi står utanför huset, jag är uppriktigt förvånad.
– Jaså säger han med skratt i rösten, jag är på baksidan.
Vi skrattar också en stund, för en liten snabb sekund blev vi nervösa men kliver nu med lätta steg ur bilen och går runt på baksidan.
Där står ingen. Vi ringer igen,
– Ni är på fel ställe, säger han.
När vi kommer till rätt ställe vet vi inte om vi skall skratta helt hysteriskt eller bara vända om, vi tar oss samman och kikar med öppet sinne på källarlokalen i det lite slitna hyreshuset men efteråt skrattar vi så tårarna rinner. Vi skrattar för att vi faktiskt redan hade placerat ut den där granbocken vid dörren på citronhuset lagom till jul.

Vi tittar på ett till hus, ett som är till salu, ett som vi faktiskt blir hemligt förälskade i fast vi vet att vi inte har ett par miljoner på kontot.  Det är rött med vita knutar och historiens vingslag slår på gården med flaggstången i mitten av den lilla rondellen med gräs.
Huset är från 1800-talet och ladans tak ser ut att ha sett bättre dagar men vi älskar det naturligtvis ändå trots att vi innerst inne vet att det inte kan bli så.

Nya dagar kommer och går, vi bevakar blocket och vi kikar på en till lokal, en herrgård.
Plötsligt någonstans på vägen har tanken vuxit och vi tänker butik&café direkt, varför vänta?.
Den här lokalen tycker vi om, vi kikar och funderar, vi återgår till planeringsbordet.

Till saken hör att vi tidigare  har skickat ut en förfrågan till olika herrgårdar och gods i Södermanland, som en chansning att hitta den där gyllene nålen som glimmar till i höstacken och där en helt vanlig lunchrast när maten står framför oss kommer mailet. Vi öppnar det samtidigt som vi hungrigt vräker i oss peperonin  från restaurangen som vi är beroende av.
Då ser vi bilden och från den punkten ändrade sig allting.

Vi hör direkt av oss tillbaka, lokalen heter Sigridslund och är en nedlagd skola på landsbygden mellan de vajande åkrarna i Årdala. Det är precis vad vi har tänkt oss. Vi åker dit efter jobbet och bara vi kliver ur den lilla röda bilen infinner sig ett slags lugn i själen.
Det här är vår plats, det är här vi skall vara. 

När vi går in så ser vi renoveringsbehovet, det skulle kunna vara överväldigande och sluka oss men husets själ lyser igenom för mycket. Här andas historien om kunskap och lärande, om utveckling och relationer. Det här huset förtjänar att bli upprustat, det här stället har mer kvar att ge. När vi senare går runt med nycklarna i handen efter att allting är klart med kontrakt känns det overkligt,  ibland undrar vi över det här med tillfälligheter med att få förutsättningar och även en liten smula på det här med ödet.